Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden. Organisationens utförande genom Gustaf II Adolf (1611—1634) - I. Centralregeringens allmänna utveckling under Gustaf Adolfs tid - Ämbetsprincipens seger och de två första rikskollegierna (1612—1621) - Personliga öfverläggningar mellan konung och råd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CENTRALREGERINGENS UTVECKLING l602—1634 117
hemställt till de gamla riksråden att föreslå de personer, som kunde
vara lämplig-a att upptagas till deras medbröder, och denna gång-
är det också säkert, att ett sådant förslag hade afgifvits. Under
medeltiden hade det varit ett af de starkaste uttrycken för aristo-
kratiens maktställning, att rådet tillskansade sig makt att själf
medverka vid nya rådsherrars upptagande (Kristofers handfäst-
ning och Kalmar recess), och när samma anspråk framställdes
1594 (förslaget till adelsprivilegier), hade det åter karaktären
af maktmedel för det själfmedvetna riksrådet. Nu kunde
konungen själfmant öfverlämna åt rådet att föreslå nya med-
bröder, och han kunde äfven stadfästa dess förslag, utan att där-
vid någon antydan till en täflan om makten kom till synes.
Det är ett af de många bevisen för det harmoniska samarbete,
i hvilket konungadöme och aristokrati nu förenat sig efter den
gångna tidens hårda slitningar.
Berättelser, som hafva alla kriterier att vara sanna, tala om
vissa former för konungens och rådets öfverläggningar vid mötet,
hvilka röja samma växande personliga förtroende. Det heter, att
riksråden voro tillsammans hos K. M:t för att öfverlägga om
åtskilliga ärenden, särskildt de nya rådsutnämningarna1, och en
af de nyutnämnde, Johan Skytte, förtäljer, att hans upptagande
i rådet försiggått följande dag i ett sammanträde, där konungen
själf presiderade och höll hälsningstalet2. Något sådant känna
vi icke från föregående tid. Att konungen personligen och
muntligen förut kunnat rådföra sig med både en och flere råds-
herrar, faller af sig själf, men att han presiderat vid själfva
rådets sammanträde in corpore och, såsom det synes, ledt öfver-
läggningarna, därpå är intet exempel bevaradt. Om än den
skriftliga propositionen med skriftligt svar af rådet ingalunda var
öfvergifven — ett rådslag af 23 jan., 4 dagar tidigare än det refere-
rade sammanträdet, är affattadt på vanligt sätt —, så börjar dock
denna form för rådets arbete uppblandas med en ny: muntlig
öfverläggning under konungens ledning.
Ännu tydligare framträder denna blandning mellan de gamla
och de nya formerna i de underrättelser, som föreligga från föl-
1 WlDEKINDI, S. 365.
2 Afskrift af J. Sk:s dagbok öfver riksdagen bland Riksdagsacta, RA.
Han uppger här, att han intogs i rådet 28/,. Jfr Nordvall, Rådslängd, s. 184.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
