Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden. Organisationens utförande genom Gustaf II Adolf (1611—1634) - IV. Den högsta rättskipningen och hofrätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248 NILS EDÉN
domar, för hvilka vad ej längre fanns, om de enligt nya upp-
lysningar befunnes vara orättvisa eller för stränga. Det rörde
sig alltså här endast om utomordentliga yttringar af konungens
höghet. Då hofrätten följande år fann sig föranlåten att till
konungen ställa en fråga, hvad som med dessa ord skulle för-
stås, så berodde det därpå, att de numera voro insatta i ett
nytt sammanhang. De ingå i den punkt af hofrättens utförliga
processordning, som reglerar dess ställning till konungens doms-
makt (p. 35)1.
Ordinantians grundsatser äro här väsentligt modifierade.
Visserligen står konungen fast vid den utgångspunkten, att
ingen skulle äga att vädja från den kungliga hofrätten, och han
föreskrifver yttermera, att den som kväljer hofrättens dom
skall vara fallen till 100 dalers böter, men öfver dessa reg-
ler höjer han nu lagens princip, att konungen själf äger högsta
dom öfver alla domare, att han bör i alla mål sanning utleta
och bryta alla skrocksocknar, och i tillämpning häraf bestäm-
mer han, att den som finner sig besvärad öfver hofrättens dom
kan vända sig till konungen själf och af honom erhålla benefi-
cium revisionis. Konungen häfdar sålunda numera sin rätt att
döma ej blott vid sidan af hofrätten, i dess ställe, utan också
öfver den samma, och han skiljer uttryckligen sin personliga
domsmakt från hofrätten, då han inräknar denna senare bland
de domare, öfver hvilka han enligt lag har högsta dom. Att
han sedan betecknar revisionen af hofrättens dom såsom en
särskild kunglig nåd, beneficium, och ålägger den som vill be-
svära sig att icke genom vädjande, utan genom en ödmjuk
böneskrift vända sig till konungen, kan icke förtaga det faktum,
att han nu höjer sin kungliga domsmakt öfver den nya »kung-
liga nämnden».
Förslaget till processordning tillkom redan under det för-
sta halfåret af hofrättens tillvaro, på våren 16142. Om den an-
förda punkten, såsom synes sannolikt, från början ingått däri,
så har förändringen i konungens uppfattning af sin domsmakt
inträdt, innan ännu hofrätten hunnit hålla sin första session.
Det inträffade också, att en dom, som hofrätten fällde under
1 a. a., s. 161.
2 Jfr ofvan s. 113.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
