Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden. Organisationens utförande genom Gustaf II Adolf (1611—1634) - IV. Den högsta rättskipningen och hofrätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CENTRALREGERINGENS UTVECKLING IÔ02—1634 249
samma session, drogs under konungen, och att denne påbjöd, att
domen ej skulle fä verkställas, innan han fått tillfälle att själf
pröfva saken. Hofrätten ansåg till en början detta som ett in-
grepp i dess genom ordinantian tillerkända myndighet, men
kanske egentligen emedan konungen nu var frånvarande och an-
stalter för domens verkställande redan blifvit träffade; på hösten
1614 finner man den själfmant underställa en eller annan dom
konungens ompröfning, och det ännu innan denne återkommit
till Sverige1. En rätt för konungen att pröfva hofrättens domar
genomfördes alltså faktiskt allt ifrån början, och då rättegångs-
processen i juni 1615 slutligen stadfästes, gaf den endast en
formlig bekräftelse härpå.
Huru långt denna konungens pröfningsrätt skulle utsträckas,
var emellertid icke i processen angifvet. Det var tydligen just
med hänsyn till dess bestämmelser som hofrätten framställde sin
fråga, hvad som skulle förstås med att bryta skrocksocknar och
offsocknar, och den frågade på samma gäng, huru å andra sidan
det kvarstående förbudet mot att kvälja hofrättens dom skulle
tolkas, kanske med en underförstådd tvekan om dess förenlig-
het med den medgifna revisionen. Konungens svar, dateradt
samma dag som rättegångsprocessens stadfästelse, den 23 juni
ï6i5 2, ger endast delvis klarhet i saken. Såsom kväljande af
hofrättens dom angifver han endast det, att vederbörande klagar
öfver att domen är orättvis utan att enligt processen begära
revision och därmed visar vanvördnad mot domstolen. Förbu-
det mot domkval skulle alltså på intet sätt förhindra, att en re-
vision kunde ske. Om skrocksocknar och offsocknar åter säger sig
konungen icke nu i en hast kunna gifva någon förklaring — han
stod just i begrepp att afresa till den ryska krigsskådeplatsen
— men lofvar att framdeles göra det. En tolkning af dessa ter-
mer skulle inneburit en närmare fixering af de fall, i hvilka än-
dring af hofrättens dom kunde ske, och i den riktningen antin-
gen ville eller kunde konungen icke nu uttala sig.
Den utlofvade förklaringen torde aldrig hafva blifvit gifven,
och några regler om när hofrättens domar skulle kunna ändras
kommo aldrig till stånd. Det var i själfva verket naturligt, då
1 Hallenberg, III, s. 264—271.
2 ScHMEDEMAN, S. 164 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
