Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden. Organisationens utförande genom Gustaf II Adolf (1611—1634) - VII. Centrala organ och organisationsförsök vid sidan af de fem rikskollegierna - motförslag från biskopar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CENTRALREGERINGENS UTVECKLING IÖ02—1634 299
likaså två lägre skrifvare. Konsistoriet finge fatta beslut och
fälla dom, äfven om en eller flera kollegiater voro frånvarande.
Vid förfall för drotsen hade de världsliga och vid förfall för
ärkebiskopen de andliga kollegiaterna att ibland sig utse ställ-
företrädande president.
Konsistoriets uppgift blir omfattande nog. Det skall revi-
dera kyrkoordningen och sedan denna väl blifvit af konungen
stadfästad vaka öfver dess efterlefnad, i allmänhet hålla inspek-
tion öfver hela klerkeriet med hänsyn till både lära och lef-
verne samt särskildt öfver biskoparne och deras tillsättning af
präster, så att hvarje biskop eller superintendent vid försum-
lighet stämmes till ansvar, vårda sig om de nyvunna gränsland-
skapens kyrkliga förhållanden och ingripa mot alla schismatici.
Under konsistoriet höra alla tvister mellan biskop och försam-
ling och alla från domkapitlen vädjade mål; det skall öfvervaka
akademier och skolor och genom utsedda ombud inspektera
dessa senare, det skall hålla hand öfver tillämpningen af 1617
års religionsstadga och särskildt hafva ögonen på alla dem som
utrikes studera. Slutligen ställas under konsistoriet alla tryckerier
samt alla hospital och barnhus.
Konungens mening är sålunda att sätta en kollegial myn-
dighet i spetsen för kyrkan och de områden af den världsliga
styrelsen, som af gammalt varit med den förbundna. Då kon-
sistoriet endast skulle sammanträda en gång hvarje år, är det
tydligt, att det icke tänktes såsom i egentlig mening admini-
strerande, utan hufvudsakligen såsom kontrollerande och i kyrk-
liga mål dömande. Den positiva förvaltningen kräfde icke så
trängande ett centralt organ, ty den uppbars af biskoparne i
stiften; det var för kontrollen öfver dessa och för handläggning
af kyrkliga »klagemålssaker» det nya kollegiet behöfdes.
De i Strängnäs närvarande biskoparne voro snart färdiga med
ett svar på konungens förslag1. Det inskränker sig, hvad kon-
sistoriet beträffar, hufvudsakligen till en gensaga mot grunderna
för dess sammansättning. Ett consistorium generale ecclesiasti-
cum, säga biskoparne, har man faktiskt intill denna tid redan
haft i Sverige, så till vida som de förnämsta af prästerskapet
plägat sammanträda på öfverhetens kallelse för att öfverlägga
1 Dat. 14/u; ThyseliUS, Bidrag, s. 83—88.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
