Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden. Organisationens utförande genom Gustaf II Adolf (1611—1634) - VIII. Den centrala organisationens sammanfattning i 1634 års regeringsform - Det äldsta utkastet till regeringsform
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIII.
Den centrala organisationens sammanfatt-
ning i 1634 års regeringsform.
Då Gustaf Adolf beslöt sig för att uppgöra en omfattande
stadga för hela rikets regering, skedde det ingalunda i syfte att
införa några nya element i den organisation, han alltsedan sin
tronbestigning fullföljt. Det framgår redan af det första utkast
till denna stadga, som nu föreligger.
Detta utkast år ett af kanslern egenhändigt uppsatt kon-
cept till kunglig förordning, hvilket dock icke är afslutadt ;
det innehåller endast en ingress och fyra punkter1. Konungen
känner sig, heter det här, förpliktad att eftersinna orsakerna till
de mångahanda olyckor och omstörtningar, som under föregående
tid hemsökt riket, för att om möjligt för framtiden kunna före-
bygga sådana. Han har funnit, att dessa olyckor, denna oro
och misshällighet vållats, näst Guds straff, af bristen på ordning
och stadga inom regeringen, som särskildt vid konungarnes
frånfälle, men äfven ofta under deras lifstid af sig födt inbördes
strider och lockat grannarna till anfall. Hade alla rikets nödiga
värf varit besörjda genom fasta ämbetsmän, hvars och ens
myndighet och makt varit tillbörligen fixerad och sålunda äfven
alla ämbeten varit bestämdt åtskilda sinsemellan, så att den ene
icke behöft befatta sig med den andres kall, men alla kunnat
bistå hvarandra till rikets bästa, då skulle kanske sådana olyckor
kunnat undvikas eller åtminstone bättre medel funnits att mot-
stå de farligheter, som yppat sig. För att nu icke försumma
Tryckt AOB I: i, s. 251—253.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
