Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden. Organisationens utförande genom Gustaf II Adolf (1611—1634) - VIII. Den centrala organisationens sammanfattning i 1634 års regeringsform - Centralregeringen enligt regeringsformen - Riksrådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CENTRALREGERINGENS UTVECKLING IÖ02—1634 321
af honom ensam kunna besörjas, och slutligen förklara, att han
äger utse och tillsätta dessa sina medhjälpare efter lagen, rikets
kraf och sitt eget godtfinnande. Så starkt som i det äldre ut-
kastet till regeringsform är konungens höghet icke här betonad,
men den kungliga maktens härskareställning öfver de organ,
som den för sin utöfning behöfver, utgör dock utgångspunkten
för det hela.
Den centrala organisationen behandlas hufvudsakligen i
punkterna 5—22. Sedan följa i 23—33 bestämmelser om pro-
vinsstyrelsens ämbetsmän. Centralregeringen beröres emellertid
på det närmaste äfven af nästa grupp, p. 36—42, hvilken reg-
lerar samtliga ämbetsmäns ansvarighet, samt 48, om ämbetenas
löner, hvilken sistnämnda i det följande kompletteras för en del
enskilda poster. Mera sidoordnad med själfva organisationen är
den sista afdelningen, p. 52—65, som handlar om rikets styrelse
under konungens vistelse utrikes, sjukdom eller omyndighet
samt vid arfsföljdens utslocknande. Regeringens sammansättning
under dylika fall bestämmes helt kort i en enda paragraf (S3),
medan de öfriga hafva till uppgift att afväga den myndighet,
som skall tillkomma denna tillförordnade regering (och slut-
paragrafen, 65, föreskrifver dessa bestämmelsers tillämpning vid
arfsföljdens utslocknande). Ytterligare utom ramen för själfva
administrationens ordning, om ock i ett visst sammanhang med
den samma, stå slutligen de fem punkterna om ständernas mö-
ten, 43—47.
Främst i spetsen för den centrala riksstyrelsens organ näm-
nes naturligtvis rikets råd (p. 5). Regeringsformen frångår utan
vidare landslagens regel om rådsherrarnes antal, såsom man re-
dan länge gjort i praxis och under Karl IX:s tid äfven börjat
föreslå i nya privilégié- och lagbestämmelser1. Den förklarar,
att man egentligen icke kan föreskrifva något visst antal, efter-
som rådsherrarne böra vara så många som rikets värf och he-
der kunna kräfva, och anger endast såsom ungefärligt normerande
siffran 25 2, hvari de fem höga riksämbetsmännen inräknas. Där-
emot har regeringsformen icke något nytt att förmäla om rådets
1 Jfr ofvan s. 47—50.
2 »likväl skole de ordinarie vara 25».
K. Hum. Vet. Samf. i Uppsala. VIII. 2. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
