Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden. Organisationens utförande genom Gustaf II Adolf (1611—1634) - VIII. Den centrala organisationens sammanfattning i 1634 års regeringsform - Centralregeringen enligt regeringsformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CENTRALREGERINGENS UTVECKLING l602—1634 349
rade. Kansliets förhållande till öfriga kollegier blef icke så ut-
tryckligt fixeradt, att icke kanslerns personliga öfverlägsenhet
kunde öfver den nya kollegialförvaltningen åter höja den kans-
liets allmänna expedierande uppgift, som tillhört det gamla
regeringssystemet, och därmed lägga grunden till en ny ut-
veckling af konungamaktens närmaste organ för föredragning
och expedition. Det skedde så mycket lättare, som förbindel-
sen mellan kollegierna och konungens person icke af regerings-
formen berördes. Därmed sammanhängde slutligen, att med
riksrådens omdaning till förvaltande ämbetsmän särskildt inom
de centrala kollegierna icke följt den omdaning af deras egent-
liga rådgifvarekall, hvartill deras nya ställning kunde gifva an-
ledning. Gustaf Adolf har velat skapa och väsentligen skapat
en ämbetsorganisation för den centrala förvaltningen, men han
har ofvanför denna förvaltande organisation eller inom dess ram
funnit plats för det gamla personliga regementet i en personlig
utöfning af den högsta regeringen. Det är detta tillstånd som
afspeglar sig i regeringsformens lagbestämmelser.
Samtiden, som icke var van vid detaljerade författnings-
lagar om regeringens organisation, och som såg adeln fylla hela
regeringsformens administrativa maskineri, kände sig böjd att
stämpla den nya stadgan såsom aristokratisk, såsom tillkommen
för att åt aristokratien befästa en härskande ställning i staten.
Men i och med det att adeln blifvit ett ämbetsmannastånd,
måste hvarje organisation komma att uppbäras af en adlig äm-
betsmannakår och i så måtto få en aristokratisk karaktär. Det
var icke regeringsformens verk; det var ett resultat af hela den
sociala och politiska utveckling, som den nya svenska staten
genomgått. Själfva den punkt, som åt de årliga församlingarna
af högre ämbetsmän öfverlämnade att i vissa fall företräda rikets
ständer, var blott en tillämpning af den grundtanke, ur hvilken
Sveriges riksdagar och ständermöten vuxit upp, nämligen att
dessa möten af hvad slag de vara månde egentligen voro organ
för konungens statsförvaltning, hvilka helt naturligt utbildat sig
omkring kärnan af hans fasta medhjälpare i denna statsförvalt-
ning. Därföre kunde också regeringsformens försvarare säga, att
om äfven förvaltningen blefve aristokratisk, så var dock författ-
ningen fortfarande monarkisk; och de bestredo, att själfva vis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
