Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första perioden: Konung Gustaf I:s personliga regering (1523—1560) - I. Den nya riksstyrelsens förutsättningar och grundläggning (1523—1538)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verksamhet i styrelsens värf kom aldrig i fråga. De andra höga
värdigheterna blefvo ej ens besatta[1].
De enda organ, som lag och häfd stadgat, kommo sålunda
icke heller efter det nya konungadömets upprättande till
användning i den egentliga riksförvaltningen. Behöfde konungen
medhjälpare för denna, ankom det på honom själf att anskaffa sådana
på det sätt han fann lämpligast.
I någon mån kunde han tillgodose detta behof genom
tillfälliga uppdrag till sådana rikets män, som härtill kunde vara
villiga och lämpliga. Särskildt för den högsta domsmaktens
utöfning var denna utväg af gammalt vanlig. Konungen kunde
sitta till doms i egen person och ensam, men han kunde också
låta flera eller färre framstående män, mestadels rådsherrar, sitta
jämte honom i rätten, och ofta uppdrog han helt och hållet
domsmakten åt sådana förtroendemän. Rådsherrar, stundom äfven
andra frälsemän, kunde sålunda förordnas att afdöma mål, som
hänskjutits till konungen i hofvet, eller att efter lagens bud å dennes
vägnar hålla räfst ute i landskapen[2].
Men dylika tillfälliga uppdrag kunde endast gälla enskilda
ärenden. I regel var konungen, nu liksom i äldre tider, i fråga
om biträde i regeringens värf hänvisad till sitt följe af
personliga tjänare.
Och detta konungens följe skilde sig icke mycket från
riksföreståndarnes eller ens från en samtida stormans. En storman
hade alltid en skara »svenner» med befälhafvare, somliga med
närmare begränsade åligganden och följaktligen med särskilda
tjänstetitlar[3]. På samma sätt utgjordes också konungens följe
hufvudsakligen af en dylik svenneskara, endast talrikare än en
stormans. Den stod till honom principiellt i samma förhållande
som en riddares eller prelats svenner till sin herre, ett rent
personligt, privat tjänsteförhållande. När medlemmar af detta följe
gjorde tjänst i regeringsärenden, voro de följaktligen icke något
slags statsfunktionärer, utan endast verktyg för konungens
personliga handlande. Det var alldeles samma förhållande som
fordom med den kungliga hirden.
Nu likasom under det äldre konungadömet gjorde sig också
behofvet af verktyg för konungens regeringshandlingar särskildt
gällande inom vissa hufvudområden och framkallade därigenom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
