Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden: Ämbetsorganisationens begynnelser (1560—1594) - II. Kansliet - arbetsfördelning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emellertid kanslern endast undantagsvis trädde i ämbetsutöfning, fingo
dessa föreskrifter i det afseendet ej någon större praktisk
betydelse.
Däremot gjordes under Eriks tid en ansats till reglering af
den öfriga kanslipersonalens ställning, som just kommer till synes
i den stora instruktionen för kanslerns ämbete. Redogörelsen för
kanslerns uppgift att öfvervaka sina underordnade, sekreterare
och andra kanslipersoner, har här väsentligen fått form af en
öfversikt öfver de olika åligganden, som tillkommo dessa, och
hvilkas uppfyllelse kanslern skulle tillse. Först talas sålunda om
prokuratorns plikter, sedan om en sekreterare, som hade att
ansvara för alla viktiga missiv och handlingar, vidare om dem, som
skulle syssla med tyska och latinska saker och handlingar,
ytterligare om en tjänsteman, som skulle mottaga inkommande
skrifvelser från fogdarne och expediera svar därpå, och slutligen om
en, som skulle upptaga suppliker och klagomål från undersåtarne
och föredraga dessa inför konungen. Dessutom synes det vara
förutsatt, att registreringen med hvad därtill hörde skulle
tillkomma särskilda tjänstemän[1].
Här framträder således en systematisk arbetsfördelning inom
kansliet, en arbetsfördelning, i hvilken den språkliga synpunkten
— hittills så vidt bekant den enda, som gjort sig gällande —
endast spelade en mera sidoordnad roll. Sedan de tyska och
latinska handlingarna utsöndrats till en särskild grupp, har man
också utskiftat den stora mängden af öfriga ärenden, de
»svenska», på skilda afdelningar med hvar sin företrädare.
Att denna fördelning af de svenska sakerna uppgjorts efter
en inre indelningsgrund, efter själfva ärendenas olika art,
förtjänar all uppmärksamhet. I Frankrike, den moderna
förvaltningsorganisationens hemland, tillämpades vid denna tid en rent
yttre synpunkt, den geografiska, i kansliarbetets gruppering: »les
secrétaires d’Etat» delade frågorna sig emellan uteslutande efter
de provinser, hvilka dessa rörde, utan hänsyn till deras natur[2].
Samma primitiva princip var också inom Habsburgarnes kansli
vid sidan af den språkliga den hufvudsakligen afgörande[3]. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
