Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Karl XIIs vistelse i Sachsen 1706—7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Östersjöländerna, lade han äfven polska republiken till sina fienders tal; ty såsom kurfurste af Sachsen — ej såsom konung af Polen — där han var bunden af riksdagen, hade Fredrik August dragit svärdet mot Sverige. Under fem års tid tågade Karl, segrande och ödeläggande, genom landet, där Sapiehas och Oginskis d. v. s. hög- och lågadelns partikamp rasade och där konfederationerna i Warschau och Sendomir m. a. o. Karls och Augusts anhängare stodo väpnade mot hvarandra, under det att kronohären vacklade och endast en del af folket, med understöd af sachsiska trupper, satte sig till motvärn. Att polska riksdagen afsatt August, valt Stanislaus till konung i hans ställe och slutit fred med Sverige, det var hittils allt, hvad Karl genom sina lysande segrar lyckats uträtta, och likväl äfven detta — blotta namn för tillstånd, som i verkligheten ej voro till. Bakom Karls rygg vann den afsatte ständigt nytt anhang, medan skyddslingens tron var långt ifrån befästad.
Hos Karl mognade därföre altmera den tanken, att liksom Augusts afsättning[1] vore enda vägen att nå en säker fred med Polen, så vore ock ett anfall på hans arfland enda verksamma medlet för denna afsättnings genomdrifvande. Med sin här ville Karl gå in i Sachsen och där kvarstanna, till dess August nödgats afsäga sig sin polska krona och fullgöra freden.
Den planen var ej alldeles ny. Redan 1702 hade Frankrike väckt förslag om ett infall i Sachsen, för att Karl därigenom skulle oroa de allierade, Augusts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
