Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Karl XIIs vistelse i Sachsen 1706—7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Karl voro lika envisa att ej vika en tum, där de ansågo frågan gå deras personliga värdighet för nära. Svårigheterna stodo där ännu lika stora som förut; de hade till och med genom en nyligen inträffad händelse förvärrats.
Då Sinzendorf på Marlboroughs föreställningar hos sin regering ifrigt började yrka på de ryska truppernas utlemnande, hade kejsaren, drifven af en dubbel fruktan för Karl och för tsaren, tagit ett högst tvifvelaktigt steg. De omtvistade Ryssarne, som, för att behaga Karl, tills vidare kvarhållits på bayerskt område, gaf han först tillfälle att genom Böhmen rymma hemåt och lät sedan för skens skuld sätta efter dem. Det ville sig ej bättre, än att Strahlenheim, som vid denna tid än en gång förgäfves fordrat dessa truppers öfverlåtande och Czobors utlemnande, då han lemnade Wien, mötte de flyktande ryska hoparne.[1] Ehuru man ganska väl visste, att kejsaren gifvit dem pass och underhåll på vägen, ja till och med låtit ryska sändebudet i Wien få kunskap om saken, så att denne kunnat vara sina flyende landsmän till mötes,[2] blygdes han likväl ej att hos Karl låta ursäkta händelsen och ställa sig oskyldig.
Karl vredgades. Kejsarens skrifvelse blef obesvarad; hans ministrar afvisades.[3] Genom sitt sändebud arbetade Hannover ifrigt på att återställa den afbrutna förbindelsen. Högst orolig skref Marlborough till Piper för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
