Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Karl XIIs vistelse i Sachsen 1706—7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om hälst måste han, vore det ock med sin egen förödmjukelse, söka besvärja det oväder, som förhärjande hotade bryta löst ifrån Sachsen.[1] De allierade, som ännu smärtades af nederlaget vid Almanza,[2] uppmanade genom Marlborough ifrigt till eftergift för Karls fordringar. Så förtviflad var ställningen, då kejsaren i början af Juli beslöt sända gref Wratislaw till Alt-Ranstadt[3] för att genom eftergifter afvärja anfallet, utan att han derför vågade afbrvta den moskovitiska underhandlingen.
Under tiden stod Karl XII stilla och väntade. Villars, som sköflande genomtågade södra Tysklands rikaste länder, sökte vinna honom för planen att gemensamt rycka mot Wien.[4] Man fruktade att fiendskapen mot kejsaren skulle förena dem;[5] då vore denne förlorad. Men Karl, som ingalunda ville krossa kejsaren, utan endast kräfde eftergift för sina fordringar, afböjde anbudet.[6]
Preussen sökte däremot ej utan framgång närma sig Karl. Med den svenska magtens återuppträdande på tysk botten hade tanken på en evangelisk allians åter vaknat till lif. Fredrik I gjorde allt för att underblåsa jäsningen i Ungern och Schlesien, på samma gång som han ifrigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
