Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Karl XIIs vistelse i Sachsen 1706—7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ryssland var i detta bekymmersamma läge den enda magt, som bjöd kejsaren sin vänskap. Upprepade gånger hade tsaren sökt närma sig de Haager allierade.[1] Han ville, att Karl skulle komma i krig med dem, för att striden allt mer måtte dragas från Rysslands gränser in i hjärtat af Europa. Nu, när han såg en brytning emellan Karl och Österrike nära, blef han ifrigare än någonsin att göra kejsaren förslag. Han skickade ett sändebud till Wien att erbjuda anfallsförbund mot Sverige: 50,000 man ville han mot erkännande af sina eröfringar vid Östersjön ställa till kejsarens fria förfogande.[2] En här var just hvad kejsaren behöfde; och likväl — ett förbund med Ryssland var något altför nytt och osäkert, för att han äfven i sin svåra belägenhet skulle våga lita därpå. Tsarens magt var dessutom ingalunda säker; missnöjdt öfver hans reformer, rörde sig gammalryssarnes parti; det var ovisst, huru länge de täta sammansvärjningarna skulle låta sig kväfvas i blod;[3] med ett slag kunde Peter vara störtad, och han måste erkänna, att en förlängd tvekan från Österrikes sida kunde tvinga honom till fred med Sverige, hvarom han också flere gånger, ehuru förgäfves, hos Karl lät framställa anbud.[4]
Lemnad åt sig själf, medan svårigheterna hopade sig omkring honom, tvangs kejsaren hastigt att sänka den höga ton, han för ett ögonblick mot Karl antagit. På hvad sätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
