Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Karl XIIs vistelse i Sachsen 1706—7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konungen hade talat, och underhandlingen inträdde i ett nytt skede. Religionsfrågan gjordes härefter till hufvudsak. Piper förklarade i nästa konferens, att hans herre ansåg de nyss gjorda förslagen »mera som en justice än en förnöjelse»; de första anbuden lät han falla, men fordrade nu framför allt, att schlesiska kyrkan skulle återställas på westfaliska fredens grund. Medlarne gjorde svårigheter; om det öfriga skulle man nog komma öfverens, men frågan om de schlesiska protestanterna vore för vidlyftig att nu afgöras; den borde uppskjutas till det allmänna fredsslutet. Emellertid skulle de i Leipzig tala med Wratislaw om saken.
Karl upptog illa dessa undflykter. Händelserna i Polen gjorde honom otålig.[1] Han ville hafva religionsfrågan genast afgjord och ansåg allt det öfriga lika med intet. Kejsarens utlåtande i saken kunde han ej afvakta, utan ville strax ha svar. Piper gjorde långa framställningar därom att han ej skulle förhasta sig.
I religionssaken var Wratislaw, som kommit för att underhandla angående de bortflydda Ryssarne, naturligen ej bemyndigad att något svara. Han behöfde, sade han, endast tid att få en ny fullmagt från Wien, så skulle allt aflöpa väl. Men detta var ett dröjsmål — och en sådan diplomatisk nödvändighet ville Karl ingalunda underkasta sig. »Hafve vi ej en god sak?» utbrast han; »det är då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
