Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Karl XIIs vistelse i Sachsen 1706—7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bättre att ej mera handla med medlarne, utan afbryta alldeles.»[1] Man underrättade altså desse, att om religionsfrågan ej upptoges bland förslagen, så »dugde de intet».
Men medlarne läto sig häraf ej skrämmas till eftergift. Tvärt om; de togo tillbaka allt, hvad de tillförene i denna fråga yttrat, och förklarade, att de ej kunde gå vidare utan att först inhämta nya fullmagter.[2] De hade nämligen lofvat Wratislaw att söka vinna tid,[3] hvilket också gillades af Marlborough.[4] Man tackade dem altså för deras tjänster under förklaring, att konungen åsyftat endast trosförvandternas bästa, ej de allierades skada. En förnyad påminnelse om de fyra svenska regementenas bortdragande ur Schlesien bemötte Piper skarpt: »om afhandlingen studsade, torde snarare flera komma dit».[5]
Härmed var underhandlingen afbruten. Förbittrad öfver dröjsmålet, befalte nu Karl, som ej velat framkalla en brytning, blott påskynda sakens gång, att man skulle vända sig direkt till gref Wratislaw — utan all bemedling. Detta var ett alldeles nytt uppslag, som medlarne ej tänkt sig, och som kom dem att ångra sitt förhastade steg. De stodo nämligen den öfriga tiden helt och hållet utanför underhandlingen och kunde ej i minsta mån inverka därpå.
Gref Wratislaw förklarade sig ej hafva något emot ett sådant sätt att gå till väga, och de svenske underhandlarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
