Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det övriga Europa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slätter, och av vilka berg omgives den?
Se kartan!
Däremot fylla högländer större delen
av södra och mellersta Europa. De ha
sin kärna i Alperna, som med flera jämn-
löpande kedjor sträcka sig i en stor båge
från Genuabukten åt NO. npp mot Donau.
Alpernas indelning, deras förnämsta fjäll-
toppar och pass? (§ 144.)
Till Alperna sluta sig i V., N. och
Ö. en rad av högländer:
i Y. Franska höglandet, som består av
flera platåer (§ 160);
i N. Sydtyska höglandet, över vilket
två grupper av berg höja sig, dels bergen
vid Rhen och dels de från trakten av
Fichtelgebirge utgående bergsträcknin-
garna (§ 134);
i Ö. på andra sidan Ungerska slätten
Karpaterna och Siebenbürgens högland
(§ 152).
S. ut åter sammanhänga Alperna å ena
sidan med Apenninerna och å den andra
med Balkanhalvöns berg. Dessa genom-
löpa med sina förgreningar de efter dem
uppkallade halvöarna (§§ 191, 204).
Av enstaka högländer märkas i SY.
Pyrenéerna och Spanska högplatån (§ 167),
Y. ut Brittiska bergen (§ 230) samt N. ut
Skandinaviens högland (§ 70) och Finska
platån (§ 84). Även Island och öarna i
Medelhavet äro bergiga.
Av Europasbergha, Alperna de högsta
topparna; Mont Blanc (4,800m) och Monte
Bosa (4,600m) äro mer än dubbelt så
höga som Kebnekajse (tab. 16). Pyre-
néerna äro de vildaste och otillgängligaste.
Skandinaviens berg ha största utsträck-
ningen och, näst Islands, de största jök-
larna. Brittiska bergen, Karpaterna, Ural
samt Skandinaviska och Spanska höglän-
derna äro framför andra kända för rike-
dom på mineral.*
Av verksamma vulkaner äro de för-
nämsta Hekla på Island, Etna på Sicilien
och Vesuvius på Italiens västra kust. I
Auvergne och bland bergen utmed Rhen
finnas många slocknade vulkankäglor.
250. Sjöar, Europas insjöar, som äro
ganska talrika, kunna delas i två huvud-
grupper.
N. ut ligga i en vidsträckt krans kring
Östersjön: Rysslands stora insjöar, bland
dem Ladoga och Onega, Europas betyd-
ligaste sjöar (tab. 18), vidare Finlands
tusentals sjöar, bland dem Saima, Pä’jäne,
Nä’sijärvi, N ordskandinaviska höglan-
dets långsträckta sjöar och Mellansvenska
låglandets stora vattenbäcken, Vänern,
Vättern, Mälaren och Hjälmaren, samt
den mängd av mindre sjöar, som känne-
teckna Sydsvenska höglandet och Baltiska
landhöjden.
S. ut bildas en annan krans av sjöar
kring Mellanalperna: på norra sidan
Schweiziska alpsjöarna, Genévesjön, Boden-
sjön m. fl., och på södra sidan Italienska
alpsjöarna, Lago Maggiore, Lago di Gomo,
Lago di Garda m. fl. Genom vilka floder
avflyta dessa sjöar och till vilka hav?
Se kartan!
På Apenninska halvön och på Balkan-
halvön ävensom i Skottland och på Ir-
land finnas flera mindre sjöar. Yästra
och södra Europa är eljest i påfallande
grad blottat på insjöar.
251. Floder. Om man undantager flo-
derna på Skandinaviska halvön och på
Brittiska öarna, som bilda självständiga
vattenområden, så kunna Europas mera be-
tydande floder sägas tillhöra två stora
flodområden: ett nordligt med avlopp
till Norra ishavet, Östersjön, Nordsjön och
Atlanten samt ett sydligt med avlopp till
Medelhavet, Svarta och Kaspiska haven.
Gränsen mellan båda flodområdena ut-
göres av en linje, som dr ages från mitten
av Uralbergen åt SY. ned mot Gibraltar
sund. Ö. ut är södra flodområdet bredare,
och därför kunna floderna där nå sin största
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
