Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De främmande världsdelarna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Livet i Damaskus. Staden ligger i den
ökenartade delen av Syrien; men en liten flod,
som upprinner på Antilibanon, bildar där en
härlig oas. Flodens vatten ledes ut över fälten
och underhåller springbrunnar och grönska på
gårdarna i staden, som därför liknar en välod-
lad trädgård mitt i ödemarken. Staden har
också fått namn av »Österlandets pärla».
I Damaskus äro gatorna, liksom i Orientens
städer i allmänhet, krokiga och trånga samt sak-
na stenläggning; även de förnämsta av dem lik-
na de uslaste gränder i våra städer. Renhåll-
ningen är ytterst bristfällig, och framför husen
ligga avskrädeshögar, i vilka hundar rota. Husen
se från gatan mycket obetydliga ut; framsidan
består vanligen av en låg, gul mur av lera. Men
det inre av byggnaden gör ett behagligt intryck.
Genom porten kommer man in på en öppen gård;
mitt på gården finnes en marmorbassäng, där
vattnet ständigt väller fram, och runt omkring
denna stå plataner eller apelsinträd, vilkas gre-
nar digna under bördan av gyllene frukter.
Gården är belagd med svarta och vita stenplattor
i regelbundna mönster, och de omgivande väggarna
äro målade i glada färger. Husets tak är
vanligen platt och utgör en angenäm vistelseort
för familjen, när solhettan ej är för stark.
Från gården leda dörrar in till boningsrum-
men, som i allmänhet äro höga och luftiga; ut-
med väggarna går en låg soffa, men merendels
saknas bord och stolar. Golvet är belagt med
mattor, och man sitter på en matta eller på
kuddar. En besökande bjudes alltid på kaffe
och tobak. En del av huset får emellertid en
manlig besökare aldrig se, nämligen harem, kvin-
nornas bostad. En mohammedansk kvinna får
ej visa sitt ansikte för någon annan man än sin
make. Månggifte är tillåtet, och de förmögna
kunna ha många hustrur; de flesta mohammeda-
ner ha likväl ej mer än en. Kvinnorna äro obil-
dade och tillbringa i harem sin mesta tid under
sysslolöshet. När de gå ut, måste de bära en
slöja, som döljer deras anletsdrag.
På gatorna är det ganska stilla; åkdon an-
vändas sällan; all rörelse samlar sig i basaren
(§ 213). Ibland koinmer dock en karavan från
öknen och slår sig ner på en kringbyggd gård,
ett s. k. karavanseri. Särskilt när pilgrimerna
till Mecka samlas, är det liv och rörelse i
Damaskus. Numera går därifrån järnväg V. ut
till Beirut och S. ut mot Arabien.
5) TurkiskaArabien,d.v.s.västra
kustlandet utmed Röda liavet och norra
delen av östra kustlandet utmed Persiska
viken.
Städer:
Mecka i västra delen av Arabien. Sta-
den, som är Mohammeds födelsestad, har helge-
domen Kaaba* och är en viktig vallfartsort, dit
årligen stora skaror av pilgrimer vandra till fots.
— N. ut märkes Medina med Mohammeds gravr
och S. ut vid kusten ligger Mocka, som givit
namu åt en berömd kaffesort.
Anm. Engelsmännen äga i sydöstra Arabien
staden Aden (edn). Det är en viktig hamnstad
och fästning, som jämte ön Peri’m i Bab-el-
mandebsundet behärskar inloppet till Röda havet
(»Österns Gibraltar»).
Aven ön Cypern i Medelhavet är ställd un-
der brittisk förvaltning.
Oavhängiga Arabien.
(3 mill, inb.)
277. Storlek ocli läge. Utom Ara-
biska halvöns västra kust och en del av
den östra, som lyda under Turkiet, är den
övriga halvön eller ett område, lika stort
som halva Ryssland, fri och oberoende av
utländsk överhet.
278. Inbyggare. Araberna äro semi-
ter och hylla islam. Somliga av dem leva
i oaserna och kustländerna som köpmän
eller bofasta åkerbrukare, s. k. fella!er\ för
dem äro dadelpalmen och kaffebusken vik-
tiga kulturväxter. Andra araber leva i
öknen såsom nomader, s. k. bedui’ner.
I sydöstra delen av Arabien märkes
det självständiga riket Oma’n (1 mill. inb.).
Dess härskare kalas ima’m och bor i sta-
den Maska’t.
Beduinerna. I de öde trakterna av Arabiens
och Syriens högslätter leva ökenaraberna eller
beduinerna. De äro stolta över sitt fria, obundna
liv och se med förakt ned på stadsbon och åker-
brukaren, som med hårt arbete måste förtjäna sitt
uppehälle. Beduinens hela välfärd är beroende
av hans hjord; en mans förmögenhet skattas
efter antalet boskapsdjur. Mest värderas kame-
ler och hästar; men även får och getter finnas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
