Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De främmande världsdelarna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
odlas nu på stora fält, s. k. plantager.*
I de heta trakterna trivas även kakao-
trädet, sockerröret och bomullsbusken. I
mera tempererade delar, särskilt i Argen-
tina och i Chile, odlas i stor utsträckning
den i dessa trakter av gammalt inhemska
majsen samt de europeiska sädesslag en,
som vid Amerikas upptäckt där voro
okända. I urskogarna finnas många nyttiga
trädslag, som lämna dyrbart virke (ma-
hogny), bresilja,* kautschuk* m. m. Ett
skogsträd på Andernas sluttning lämnar
den såsom medicin viktiga kinabarken.
Boskapsskötseln är nästan överallt av
stor vikt. Som husdjur fanns före euro-
péernas ankomst i Sydamerika endast
laman, som ännu förekommer vild i flera
arter. Men sedan de europeiska husdjuren
överförts till Nya världen, ha de där för-
ökat sig i oerhörd mängd; ofantliga hjordar
av tam eller förvildad boskap beta på
Pampas och andra gräsrika slätter i det
inre. I förhållande till folkmängden äro
Laplataländerna rikare på hästar än
någon annan trakt av jorden; även tiggarna
rida där, och hästhudar utföras i massa
för att beredas till läder. Även horn-
boskap förekommer i ovanlig mängd; dess
kött saltas eller kokas till köttextrakt
och utföres. I mängden av får överträffa
Laplataländerna till och med Australien
(tab. 14), och ull är en mycket viktig ex-
portvara.
Bergsbruket är sedan gammalt av vikt
i Sydamerika, ehuru överflödet på dyr-
bara mineral endast i mycket ringa grad
tillgodogöres. De rikaste silvergruvorna
ligga på Titicacas högslätt; det mesta
guldet erhålles genom vaskning i Gruayanas
floder, och den mesta kopparen kommer
från Chile. Brasilien är särskilt känt för
rikedom på diamanter.
Sam färdsmedlen äro i Sydamerika föga
utvecklade. På många ställen forslas
varorna ännu till kusten med karavaner,
varvid i länderna utmed Stora oceanen
begagnas lamadjur, i Brasilien mulåsnor.
Flera stater, framför allt Brasilien och
Argentina, ha dock på senaste tiden skaffat
sig betydliga järnvägslinjer i olika rikt-
ningar. Från Stora oceanens kust föra
världens högst lagda järnvägar upp på
Andernas högslätter, och från Chile går
bana över till Atlanten. Aven tvärs över
Panamånäset leder järnväg, och man har
utmed densamma påbörjat en storartad
kanal, som skall öppna en genare sjöväg
mellan Atlanten och Stora oceanen.
4:21. Inbyggare. Oaktat sina rika
naturliga hjälpkällor är Sydamerika, näst
Australien, den glesast befolkade världs-
delen (tab. 15). De väldiga urskogarna,
där endast fåtaliga indianer ströva, ha
färre invånare än Sahara. Hela Sydame-
rika har sålunda, ehuru närmare dubbelt så
stort som Europa, föga mer än 1/io av dess
folkmängd eller inemot 45 mill. inbyggare.
De ursprungliga infödingarna, som med
ett gemensamt namn kallas indianer, *
utgöra endast en mindre del av den nu-
varande befolkningen. Denna består näm-
ligen till största delen av biandfolk samt
invandrade européer och negrer.
Indianerna bilda en egen ras, utmärkt
genom mörk, stundom rödbrun hudfärg,
tillbakalutande panna och svart, stripigt
hår. De äro sedan gammalt splittrade
i en mängd stammar med olika språk.
Bland dem voro perua’nerna, på Andernas
högslätter, redan vid Amerikas upptäckt
bofasta åkerbrukare och hade grundat en
stat med ganska hög bildning, varom stor-
artade ruiner och väganläggningar ännu
i dag vittna. Sedan landet erövrats av
spanjorerna, blevo indianerna till större
delen kristnade men ha flerstädes behållit
sitt språk och mycket av sina gamla
seder och bruk. Många indianstammar
äro ännu, liksom fordom, föga utvecklade
fiskar- och jägarfolk. På Pampas ha in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
