Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De främmande världsdelarna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bild 12 3. Eldsländare.
dianerna och deras med europeiskt blod
blandade avkomlingar, gauchos (gaotjås),
blivit utmärkta ryttare och jaga den för-
vildade boskapen till häst med »lasson»*
i hand. De vilda stammarna tycka om att
tatnera sig eller måla sin kropp och pryda
sig med fjädrar; somliga kläda sig i djur-
skinn och leva huvudsakligen av fisk och
kräldjur, såsom fallet är med eldsländarna
(bild 123); mycket lågt stå även botoku-
derna i östra Brasilien.
De invandrade européerna äro till
största delen spanjorer eller portugiser.
Dessa begynte bosätta sig här redan på
1500-talet, då portugiserna erövrade Bra-
silien och spanjorerna nästan hela det
övriga Sydamerika. I kolonierna infördes
erövrarnas språk, spanskan och portugisi-
skan, ävensom deras religion, romersk-
katolska läran, som i Sydamerika ännu
i dag är den härskande.
Negrer ha, då indianerna funnos för
svaga att arbeta i bergverken och på plan-
tagerna, under långa tider införts från
Afrika att som slavar förrätta sådant ar-
bete. Först i våra dagar har det nesliga
negerslaveriet* i alla Sydamerikas stater
blivit avskaffat, senast i Brasilien. Neg-
rerna äro nu överallt fria medborgare,
om också ringaktade av de vita.
jBlandfolJcen äro av flera slag; sär-
skilt märkas mulatter, som uppstått
genom blandning av vit och svart,
mestiser av vit och röd samt za’mboer
av svart och röd. I Amerika födda
avkomlingar av spanska eller portu-
gisiska föräldrar kallas kreo’ler. I de
flesta staterna utgöres flertalet inbyggare
av biandfolk, som trängt åt sidan de förr
överallt härskande kreolerna eller slitas
med dem om makten. Endast i tre av de
västra staterna, i Ecuador, Peru och Bo-
livia, är hälften eller mer än hälften av
inbyggarna indianer.
Botokuderna, som höra till de minst ut-
vecklade folk man känner, äro till det yttre
mycket fula: pannan är låg, läpparna tjocka,
kindkotorna utstående. Och de bli ej vackrare
genom det sätt, varpå de söka försköna sitt ut-
seende; redan som barn få de underläppen och
öronen genomborrade, och hålen utvidgas allt-
mera, tills ett runt trästycke av ända till en
decimeters tjocklek kan pressas in däri. Med tre
sådana träbitar, en i underläppen och en i var-
dera örat, ståtar en botokud, som vill taga sig
något ut.
Botokuderna gå fullkomligt nakna. De bo i
hyddor, bestående endast av ett lutande tak, som
stödes mot en palmstam; de öppna sidorna söker
man, då vädret är fult, avstänga med ris och
blad. En dylik bostad inrymmer flera familjer,
och bäddarna utgöras blott av högar av torra
blad. Mitt i hyddan brinner på några stenar ett
bål, vartill man framkallar eld genom att gnida
ett par torra träbitar mot varandra.
De redskap och vapen, som botokuden an-
vänder, äro av enklaste slag och i allmänhet av
trä. Dessa människor ha ej ens hunnit till sten-
ålderns ståndpunkt; de förstå ej att tillverka ett
lerkärl, ej heller att smida. Några farkoster ha
de icke. Då de ej kunna simma, måste de för
att komma över ett vattendrag anbringa en bro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
