Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världshaven ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samma namn ned förbi Newfoundland,
och S. ut skölja kalla strömmar såväl
Sydamerikas sydöstra som Sydafrikas syd-
västra kust N. om Groda-hopps-udden.
En egendomlighet för Atlanten är det
s. k. Sargassohavet, som utbreder sig Ö.
om Bahamaöarna och Y. om Kanarieöarna.
Inom detta simma på den här i allmänhet
ganska lugna havsytan otaliga massor av
ett slags havstång (»Sargassum»), som
givit området dess namn.
Atlantiska havet bildar på östra si-
dan två större innanhav: Nordsjön med
Östersjön samt Medelhavet, samt den öpp-
na Guineabukten på västra sidan S:t
Lawrenceviken, Mexikanska bukten och
Karibiska havet.
I östra delen av Atlanten ligga blott
få större öar, Island och Brittiska öarna,
samt några spridda ögrupper utanför Afri-
kas västra kust. Längs efter Skottlands
och Norges kuster ävensom i innanhaven
förekomma otaliga smärre skärgårdsöar.
I västra delen märkas Neivfoundland och
Västindien.
477. Stora oceanen är det största av
världshaven och ensam nästan lika stor
som de övriga tillhopa; den täcker 1/s av
hela jordytan (tab. 15).
Till formen liknar Stora oceanen en
triangel. Längst i N. sammanhänger den
endast genom det något mer än 90km
breda Berings sund med Norra ishavet.
S. ut växer dess bredd till 20,000km.
Djupförhållandena i Stora oceanen äro
endast ofullständigt kända. Utanför Ja-
panska öarna sänker sig havsbottnen till
mycket betydliga djup ((omkr. 6—8,000 m).
För övrigt höja sig här och var över
havsbottnen smärre undervattensplatåer;
den betydligaste förenar Nya Zeelands
nordö med Australkontinenten. A andra
sidan har man i bottnen flerstädes an-
träffat gravlika in sänkning ar, och här är
det största djup, som uppmätts i något
hav, funnet vid ögruppen Marianerna (över
9,600 m).
I fråga om vattnets värmegrad och
rådande vindar överensstämmer Stora
oceanen på det hela taget med Atlanten.
På båda sidor om ekvatorn härska passader,
på de högre bredderna huvudsakligen
västliga vindar, som i synnerhet S. ut äro
mycket starka och ihållande. I den del
av oceanen, som stöter till sydöstra Asien,
blåsa monsuner under sommaren in mot
fastlandet, under vintern ut därifrån.
Denna del av Stora oceanen är dessutom
bekant för särskilt under den varmaste
årstiden uppträdande, förhärjande stormar,
tyfoner.
På samma sätt som i Atlanten går i
Stora oceanen en ekvatorialström från Y.
mot Ö. Under namnet Kur o Sivo (»svarta
strömmen») stöter den emot de japanska
öarna och utövar på deras klimat ett i
hög grad mildrande inflytande. Därefter
löper den här mot Nordamerikas västra
kust. En kall ström, Humboldtströmmen,
går däremot S. ifrån utefter Sydamerikas
mellersta västkust.
Ö. ut, vid Amerikas kust, är Stora ocea-
nen föga sönderdelad i större vikar.
Där märkas endast Californiaviken och
Panamdviken. Y. ut åter, vid Asiens kust,
finnas flera betydande, av långa öräckor
omgivna randhav: Okotska och Japanska
havet samt Östra och Södra Kinesiska sjön.
Stora Oceanen står genom flera vik-
tiga sund i förbindelse med omgivande
hav: N. ut genom Berings sund med Norra
ishavet, i SO. genom Mag ella’ns sund
med Atlanten, i SV. genom Torres och
Bass sund med Indiska havet.
I västra delen av Stora oceanen ligga,
utmed Asiens östra kust och kring Austral -
kontinenten, flera betydande öar och ö-
grupper: Japanska öarna, Filippinerna,
Nya Guinea, Tasmania och Nya Zeeland.
I mellersta delen av Störa oceanen utbreda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
