Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfverste Campbell, som skulle öfvervaka kejsarens steg, var
borta på en bal i Livorno, och gick om aftonen den 26 Februari
till segels med 1,200 man och 10 kanoner. Som vanligt gynnad
af slumpen, lyckades han undgå en fransk örlogsman, som
kryssade i dessa farvatten, och landade i daggryningen den 1 Mars
i närheten af Cannes.
Underrättelsen om Napoleons afvikande från Elba — man
visste ej ännu, hvart han ämnade styra kosan — kom till Wien
först natten mellan den 6 och 7 Mars genom ett bref från
österrikiske konsuln i Genua till furst Metternich. Trött efter den
föregående qvällens konferens, lade fursten brefvet till sides;
men då han ej kunde sofva, bröt han det och ilade genast,
förvånad öfver innehållet, till kejsar Frans. Denne åhörde honom
med sitt vanliga lugn och bad honom underrätta kejsar
Alexander och konung Fredrik Wilhelm om händelsen. Så skedde
ofördröjligen, och då de tre monarkerna enstämmigt
tillkänna-gåfvo sin fasta afsigt att upprätthålla verldsfreden och att,
om så kräfdes, låta sina härar marschera mot Frankrike, så var
— enligt Metternichs egna ord — kriget inom mindre än en
timma bestämdtl).
Var det sålunda redan från första ögonblicket klart, hvilken
hållning atormagterna skulle intaga gent emot Napoleon, så
dröjde det likväl, innan det afgörande beslutet derom fattades.
Man visste i början ej rätt, hvart Napoleon skulle vända sig.
Att han skulle gå till Frankrike, syntes mindre troligt, då han
der ej egde något större parti; snarare väntade man, att han
skulle landa i Italien, der hans svåger, Joachim Murat, herskade
i södern och der ett starkt missnöje med österrikarne jäste i
norr. Under afvaktan på händelsernas utveckling trodde
kongressens ledande män det vara vida vigtigare att först träffa en
slutlig öfverenskommelse i den polskt-sachsiska tvisten, som nyss
på ett ödesdigert sätt hotat söndra magterna, än att genast taga
något kraftigt steg mot Napoleon. Den 8 Februari reste
der-före Metternich, Talleyrand och Wellington till Pressburg, der
den fångne sachsiske konungen då uppehöll sig, för att erhålla
hans bifall till de afträdelser, som från hans sida voro nödiga
för den europeiska fredens bevarande. Vestmagterna hade ju
åt denne monark, som varit på väg att mista allt, återförvärfvat
’) Mémoires de Metternich J, 204.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
