- Project Runeberg -  Borgvik förr och nu. Vermländsk kulturteckning /
24

(1904) [MARC] Author: Fredrik Carlson - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

samlingen efterskänkt. Den förste, om hvars val
socken-stämmoprotokollen förmäla, var kyrkovärden Amund Nilsson
i Löfåsen, men detta klockareval har sin lilla förhistoria:
då Johan Bergman 1734 blef kapellpredikant, ansågs hans
lön vara så knapp, att församlingen anslog äfven
klockarelönen åt honom mot villkor, att Bergman åtog sig att
sköta den del af klockaresysslan han kunde och sedan
ackorderade med sin dräng eller hvilken annan tjänlig
person som helst, som vore villig att förätta ringning o. d.
Bergman träffade då öfverenskommelse med Erik Andersson
i Ofverud, hvilken på denna grund innehade
klockaresysslan 1738. Fältväbeln Patrik Gråberg från Asterud anmärkte
emellertid på en stämma, att Erik Andersson ej var
lämplig till sysslan och ej var rätteligen vald, hvartill prosten,
som satt ordförande, gjorde det tillägg, att klockaren
borde vara en man, som kunde skrifva och läsa och som
kunde informera församlingens barn och ungdom att läsa i
bok. Då föreslogs en f, d. hammarsmed, som slagit sig
ned i N:a Borgvik, men icke heller denne ansågs lämplig,
då stämman shjtligen enade sig om ofvannämnde Amund
Nilsson i Löfåsen. I klockaresysslan ingick vid denna tid
skyldigheten att ringa i kyrkklockorna, och detta tyckes ej
hafva varit det minst ansvarsfulla och maktpåliggande
bestyret; gång efter annan klaga dessa klockare i
sockenstämmorna, att de ej förmådde ensamma ringa med
storklockan och detta förorsakade, att sammanringningen på
söndagsmorgonen understundom blef så öfver höfvan
fördröjd: klockaren fick springa omkring på bruket för att
ackordera, om någon ville vara honom behjälplig med
rigningen. Klockarne hade ock hitills bott alldeles för
långt ifrån kyrkan för att kunna sköta den dagliga
morgon-och aftonklämtningen och därför måste församlingen vara
betänkt att anskaffa såväl särskild klämtare som ock
hjälp-ringkarlar, hvilket emellertid tyckes blifvit lagdt på
kyrkvaktaren eller ordnats på annat sätt, ty aflönade
ringkarlar anstäldes ej vid Borgviks kyrka förr än 1880. Vidare
ingick i klockaresysslan att leda församlingens kyrkosång
genom att från koret med ljudelig röst uppstämma mässan
och psalmerna. Då för tiden fick klockaren ej vara
odisponerad men väl förtrogen med psalmbokens melodier.
Han skulle vidare mottaga en del anmälningar och föra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:29:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cfborgvik/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free