- Project Runeberg -  Borgvik förr och nu. Vermländsk kulturteckning /
25

(1904) [MARC] Author: Fredrik Carlson - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förteckning däröfver äfvensom sköta en del af kyrkans
medel. Hans lön för denna syssla belöpte sig till en fjerding
hafre för matlag om året samt rätt att bo i sockenstugan,
som fördenskull och för att tjäna till skolsal påkostades och
iordningställdes. Men ingen af de hitills valde hade bott
där, ej heller synes någon af dem trots flitiga
uppmaningar ännu något befattat sig med barnaunder visningen.
Amund i Löfåsen var väl ej heller rätte mannen. Hans
skrifkonst inskränkte sig säkert till det allra nödtorftigaste,
ty missnöje förspordes, att han aldrig blef färdig med
skrifgöromålen i sakristian, utan dels fick prästen hjälpa
honom, dels fingo både församling och präst vänta innan
han kunde börja sången, och därför skildes han i godo
från sin befattning, sedan han tjenat året ut 1754. I hans
ställe valdes Per Nilsson på bruket, men litet, om ens
något, synes man hafva bytt upp sig genom detta val, ty
Per Nilsson var ej pålitlig beträffande nykterhet. Ändock
blef han vid en stämma strängeligen ålagd att hålla
allvarsam uppsikt öfver bruksfolket till förekommande af
fylleri och oljud. År 1763 fick han igen sin syssla,
troligen suspenderad för en tid — luckor i protokollen
förefinnas — men kunde dock ej taga vara på sig sjelf, gaf
sig en dag i sällskap med en supig skomakare på bruket
i ett dryckeslag, huru det vidare tillgått visste ingen, ej
heller kunde skomakaren, som sjelf var öfverlastad
afbrän-vin, berätta därom — allt nog försvann klockaren den
dagen. Det var den 1 November 1771. Först på
högsommaren följande år återfanns hans döda kropp i sjön.
Efter hållen undersökning blef han enligt häradsrättens dom
begrafven i tysthet den 9 Oktober 1772. På våren 1774
utfärdades fullmakt för den nyvalde klockaren Olof Kullander.
Han var född i Alster socken, hade lärt skrädderiyrket i
Kristinehamn, arbetade sedan i detta yrke på skilda platser
äfven i Kristiania och andra städer i Norge, kom tillbaka
till Sverige och var ett år sockenskräddare i Stafnäs,
hvar-efter han inflyttade till Borgvik. Törhända imponerade
han på socknemännen genom sin belefvenhet, han som
varit omkring och sett så mycket; helt säkert var han
också både läs- och skrifkunnig och han inflyttade nu i
sockenstugan, gifte sig och hade kunnat blifva stamfader för en
stor slägt, men många af hans barn dogo som späda; åt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:29:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cfborgvik/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free