Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Större stycken - Mollbergs epistlar. 1 - N:o 1. Kommentarier öfver månskenet i Haga den 5e September 1819, vid höstlöfvens fall, Brunsvikens spegel och glasens klämtning på Stallmästargården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af Gustafs tider, du Hjortsberg, nationens älskling. Jag ser
Eder, och framför alla dig, Bellman, hur mången gång du
här gick och log för dig sjelf öfver verlden, och stämde
din lyra. Kanske satt du äfven här någon gång bland de
i gräset rullande buteljerna, vid en blossande pipa och ett
fyldt och af månen försilfradt glas. Du rörde din lyra, och
ur skogarne framskymtade bacchantiska tåg, prestinnor och
bränvinsbrännare. Hurra och gamman ljödo öfver allt.
Jag dricker din skål! Ingen skald har, som du, så skönt
och träffande målat den svenska naturen och det svenska
humoristiska lynnet. Din skål i bottnen!
Men midnatten stundar;
Jorden blundar,
Nattens öga
Ensamt vakar i det höga;
Brandvakten höres till Haga från stan.
Sjö och plan
Vid fläktarnes sus
Fröjdas i glittrande ljus,
Nu ropar det tolf, och klockan slår ett,
Ögat förtyngs af det sköna det sett,
Nu må vi vandra och hem oss bege,
Drömma om Haga i sömnen, se’n le,
Vakna med solen, ta nattmössan på,
Glada på nytt till vårt arbete gå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
