Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Större stycken - Mollbergs epistlar. 1 - N:o 2. Tal, hållet i stormasten på skeppet Hilarius Bonvivant vid redden af Drottningholm, under vimplars fläkt, vågors sqvalp och de sköna fröknars tripp tripp i Floras park. Klingar behagligt vid fylda glas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dig med örat ned mot jorden, och hör hur starkt och mäktigt
dess hjerta klappar. Ja, allting är i dag guddomligt
och skönt. Sjelfva himmelen har af idel glädje stält sig
på hufvudet i böljorna, och skrattar med rosenröd mun och
blåa, blixtrande ögon ur djupet emot oss. Allt är så herrligt.
Solen baddar, som en het kopparslant i handen, och
blänker, liksom hon nyss vore präglad. Allt är förtjusande,
allt är i dag likt den skönaste pris af Engelhardt, hafvet
likt en rykande bål, jorden lik en i smör baddad tårta, der
menniskorna såsom flugor sno omkring, kifva med benen,
surra och räcka ut snabeln – och vi, vi skulle ej vid denna
åsyn glädjas och af alla krafter ropa hurra! Jo Hurra, mina bröder!
Ingångsspråket är gifvet, låtom oss fortfara vidare.
Hvem skulle under en sådan årstid som denna vilja
ega något annat tak än himmelen, någon annan bädd än
små flickornas blågröna sängar i gräset? Hvem skulle vilja
spegla sig i annat än morgonens böljor, rosendagg, fylda
glas och frodiga filbunkar? Hvem skulle vilja dansa i annat
än i chemisen, gå på annat än strumplästen, läsa någon
annan bok än naturens, höra några andra toner än vindens
fläktande och vackra tärnors melodier i solnedgången? Hvem
vill gråta, när naturen ler, hvem vill vara sorgsen, när jorden
dukar upp den herrligaste middag af sallat, rättikor,
smultron, mjölk och – skinande pokaler? Se, hur hon kläder
bordsbrämet med rosor, och ställer glittrande regnbågar deröfver.
Märk! huru fisken spritter hit med fatet, han lägger
sig sjelf derpå. – Alltså för den skull, mine bröder! låtom
oss fröjdas och vara glada. Se på Mälaren; krusningarna
på ytan, hvad äro de annat, än leende ansigts-miner på
vattenmassan? Se på björkarna, far och flaxar icke hvarje
blad om hvart annat, liksom för att få famnas och kyssas
och samtala? Ergo – mine bröder, item ett hurra! hurra!
för dagen och den glänsande Junisolen. Det var ett Martisskri,
liksom af tiotusen man.
Vi äro vid Drottningholm. Fram med buteljen. Tvenne
hurrarop! och ändå, mine bröder! har ej korken flugit ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
