Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Större stycken - Mollbergs epistlar. 1 - N:o 2. Tal, hållet i stormasten på skeppet Hilarius Bonvivant vid redden af Drottningholm, under vimplars fläkt, vågors sqvalp och de sköna fröknars tripp tripp i Floras park. Klingar behagligt vid fylda glas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ergo en klunk i bottnen. Herrligt prunkar detta ställe framför
oss. Dagen är skön, som en jubelfest. Magnetnålen visar rakt
på Juni-solen med den ena och på arracks-buteljen med den andra
ändan, ofvanpå nålen står guden Kupido, rustad med båge och pil;
svänger än nålen omkring, står guden fast och bastant, – och i
fluidum hvässt och ilande, far pilen, brännande som Juni-solens
stråle, genom våra bröst.
Jo! Mig bränner pilen i hjertat. Lågan flammar, blodet
sjuder. Hvad sägen I, mine bröder, skola vi försöka dämpa
hettan, eller huru? Välan, låtom oss taga en himmelåtsträfvande
rakett, en fidei-kommissarius, en kallqvistare, en nagel,
en hals-löpare, en bedröfveLse-propp, en stoj-om, en himmels-
dryck, 15 och 1/2, en perla, en dragon, en hyrkusk, som
rullar om i inelfvorna, en slagtaregesäll, som ihjelslår all
bedröfvelses apel i hjertat, en drabbis, en filigrön, en
Stenborgare, en Cederholmiana, en pickelhirilirirustikus, som
hänger ett grönt skimrande flor öfver näsan. Men är tiden
inne härtill? Låtom oss höra, hvad astronomia coelestis eller
den himmelska stjernkonsten säger härom? Jo, han talar
så här.
Solen är ej annat än en stor, ofantligt stor, skummande
punschbål, hvarur englarne dricka. En bål, som, i trots af
sin storlek, likväl uttömmes innan aftonen. Det skönjes
tydligt deraf, att mot klockan 9 på qvällen minskas hennes
glans, skymningen breder då sitt täckelse öfver horizonten,
tills den tömda bålen slutligen nedsättes i köket hos Natten,
för att tvättas i oceanens gryta. Hafven I ej hört talas om
solrök? Hvad är den annat, än den fräsande bålens ånga?
Stundom synes bålen eldröd, då är hon full af idel ren,
obemängd arrack; stundom synes hon blek, då vaggar hon
endast rom i sitt sköte. Sommartiden ser man henne länge,
men dricker då piano och efter beqvämlighet; om vintern
tömmes hon, flux vid middagsmåltiden kl. 4, ty i vinterkölden
behöfvas fluidum och en god Bacchi värmande pels. Orientens
serafer supa sig först pirum, derföre äro morgonrodnans
kinder så röda, derföre dryper hela naturen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
