Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Större stycken - Mollbergs epistlar. 2 - Djurgården den första Maj - Första taflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Åt dig gifva,
Gylne skifva,
Och af breda purpurblad en rosenplätt.
Han tillsagt :|: hvarje ö
I er sjö
Att sig pryda,
Glädjen tyda,
Och med perlor sig på bröstet strö.
Märken se’n :|: i det blå
Fiskar små
Vill han värma,
Och beskärma,
Kalla dem att fritt till ljufsta lekar gå.
De tystna. Aurora framstiger, tager ur det rödmålade
skåpet ett krus af den himmelska, poetiska nektarn och
bjuder musikanterna ett glas.
De nicka
Och dricka,
Se förnöjda ut,
Slicka sig om rödan trut.
Imellertid uppträder hafsguden, och blickar ut åt nejden
bortåt solens kammarfönster. Solen är redan klädd i sin
eldfärgade mantel; hans fönster står uppslaget. Håren
fläkta för morgonvinden. Titon, hafsguden och Aurora
helsa god morgon. Solen nickar och säger: »God dag, mina
vänner!» Härvid ser han så förnöjd ut. Alla skrynklorna
på pannan äro försvunna. Fogeln i hans blåa bur börjar
redan sjunga. De röda eldlöfven röra sig uti parken.
Daggen glittrar, som perlor på himmelsrosorna. Morgonstjernan,
hvitklädd, ilar mellan träden och blomstren bort
till den skuggiga parken, under det hon imellanåt plockar
daggens diamanter och fäster dem i håret. Svanarna börja
ånyo att sjunga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
