Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Större stycken - Mollbergs epistlar. 2 - Djurgården den första Maj - Vistandet på Djurgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tyst! Der jag ser en dåsig matrona,
Så rödlett och stum och bred öfver rona.
Hon lagom är att stoppas i jord,
Och sättas som rätt på maskarnes bord.
Hon lagar nu till en à la glace
Och breder ikring sig konfekt, ett lass.
Jag litet grand vill på henne andas,
Att blekhet rätt med rodnad må blandas
På hennes kind. Åt sidan dess sjal
Jag lyfta vill, att vårvinden, sval,
Må blåsa derin och kyla dess barm,
Att bröstet gör med magen allarm.
Der kommer en sprätt i nankin så rak.
Med den jag lyster ställa an sak.
Jag vill till flicka mig kläda om,
Och ropa: »fagra gosse, kom,
I gräset här vi skola nu svinga!
Du hoppar så lätt. Violerne klinga.
När klockan slår tolf på tornet i sta’n,
Vi träffas der borta i skogen på plan.
Der skall du af mig en brudkyss få,
Och sofva på arm bland rosorna små.»
Der nalkas en prest. Sitt pastorat
Han tänker tillträda med pomp och stat.
I dag han går till Djurgårdens slätt
Att ta sig ett glas och äta sig mätt.
Hur länge hofvets trappor han nött,
Man slutligt vid springet blifvit trött.
Nu är han pastor, det ses på hans min.
Hvad vesten är skinande, fager och fin,
Hvar sorglig rynka uppå hans rock
Försvunnen är, och glädjen hans lock
Har pudrat så grann. Nu går han der –
Skall jag med honom mig göra besvär?
Så ofta han smädat mitt rykte, mitt namn,
Och talat om döden och grafvens famn.
Välan! Till kypare skall jag mig kläda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
