Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Större stycken - Fritjof och Ingeborg eller Midsommarshelgen - 5. Ingeborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till detta från leran vi komma,
Då vi till betraktelse-text
Utkora den täckaste blomma,
Som nånsin i norden har växt.
På Fiskaretorpet hon bodde,
Af Ingeborg namnet hon bar.
Den allmänna tanken så trodde,
Att Mars var dess verkliga far;
Om den, som på Ladugårdsgärde’
Med skrällande vagnarne kör,
Vi lemna derhän i sitt värde,
Och icke till saken det hör.
Ej Djurgårdens lustparker ega
En björk, man må se öfver allt,
Som jemgod i växten kan väga
Med Ingeborgs smärta gestalt.
Af liljan tag snarare stängeln
Och jemför; det blifver dervid,
Den fina och smidiga engeln
Går segrande ut ur sin strid.
Må trädgårdsföreningen skryta
Med blommor af täckaste glans,
Mot dem ej en enda vi byta
Af Ingeborgs rosenekrans.
De förra högst blomstra en vecka,
En månad, tör hända, och två;
Men rosorna uppå vår flicka
I åratals skiften bestå.
Fritt svanen i Haga må prunka
Med snödrifvans lysande charme,
I hvithet han efter får lunka
För Ingeborgs bländande barm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
