Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Större stycken - Fritjof och Ingeborg eller Midsommarshelgen - 15. Resan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Febus, så grann som en påfve i messan,
Då han vår herre i narrkåpa spelar
Och ifrån högkoret aflat utdelar,
Vidt uti rymden sin strålhatt slog ut.
Greta en halmkärfve bar uppå hjessan,
Hvilken, fastän han af törnrosor höljdes,
Köpta i marknaden, envist förföljdes
Så utaf skurlukt, som såpa och lut.
Slutli’n i sigte det grönskande tjället
Framsköt emellan de susande dungar.
Snabbt öfver träbron med Greta det ljungar
Uppföre backen i hurtiga tag.
Snart stannar vagnen på anvista stället,
Mopsen helt varligt på marken man släpper.
Genast han morrar och skäller och gläpper,
Greta kring byggningen gör sina slag.
Allt var så tyst uti gården som muren.
Icke ett fjun uti torpstugan rördes,
Intet af knäpp eller knystande hördes,
Blott af en flagg, hvilken flög af och an,
Onämdt en hörna med ungar i buren,
Hvilka små halsarne kacklande sträckte
Mellan de pinnar, som hönsburen täckte,
Broderligt hackande stundom hvar ann.
Hvad var att göra? Kuraget ej tappa,
Först med försigtighet forska terrängen,
Sedan mot fienden rycka i flängen
Att såsom fånge ung Fritjof få.
Ergo vår Greta smått började klappa,
Derpå att bulta på porten med styrka,
Att åt sitt ego prompt inträde yrka.
Mopsen allt skälde: »friskt, Greta, gå på!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
