Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - Den botfärdiga synderskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Min oskuld är fläckad, den lilja är bruten,
Som växte så skön i sitt himmelska eden;
Jag är som den irrande hinden på heden,
I snärjande näten af jägaren sluten.
Ej finner jag någonstäds hvila och ro,
Jag har ingen vän, intet hem, intet bo.
Min suck upp till höjden med bäfvan jag skickar,
Jag vågar ej mer hvarken tro eller hoppas.
Ej sällhetens blomma för mig mera knoppas,
Med tårar min skyddsengel ned på mig blickar.
Förr var jag försonarens menlösa brud;
Nu har jag i synden befläckat min skrud.
Jag ropar, men svaret dör bort i en öken,
Jag klagar, som ensamma fogeln i skogen,
Med qvalet och tårarne endast förtrogen,
Min bana sig döljer i mörker och töcken.
Med smärtan i spåren, på bråddjup jag står,
Och öfver mig hämnarens åskstråle slår.
Hvar finns någon källa, som läskar min tunga?
Hvar finns någon balsam mot blödande såren?
Hvar finns någon hand, som vill aftorka tåren?
Hvem lättar de bördor, mitt hjerta betunga?
Hvar finnes ett ljus för den irrandes fjät?
Ack! svårt är jag insnärjd i frestarens nät!
Min tanke är nattens, mitt hjerta som grafven!
Jag mötes af dödar, som mordvapen lyfta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
