Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - Thorilds monolog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Välan! så är då medelpunkten funnen,
Kring hvilken allt sig rör i gifna sferer,
Från hvilken allt, som stjerna eller blomma,
Som engel eller djur, sin näring suger.
Den fängslade, af gruset tyngda själen
Får dervid vingar, starkare än örnens,
Och flyger, lik en vaknad Psyche, mellan
Millioner stänglar utaf stjerneblommor,
Och öfver dem och deras liljekalkar,
I spåren utaf englars höga tankar,
Till foten af Guds allmagts tron.
Der hvilar hon sig ut, likt arkens dufva,
Och högsta saligheten blir den åtrå
Att med det helas medelpunkt förenas
I evig harmoni.
Alltså, min tanke! bryt det slutna skalet
Och kärnan sök i tingens form och väsen.
Är centrum kändt, du vet periferien,
Och från periferi’n du stiga kan till centrum.
Så begges väg dig för till samma mål,
Der Gud är medelpunkten, en och evig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
