Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - Vive le roi! eller En sjuklings betraktelse i det gröna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och jag, som nämnes konung ibland djuren,
En öfverherskare af detta allt,
Jag, hvilken kallas kronan i naturen,
Ej utaf jordiskt ämne eller halt,
Jag, ensam jag, skall trånande här vandra
Och släpa fram ett lif; som sjelft sig tär,
Och se hur glädjen eldar alla andra,
Men icke mig, som deras konung är!
Ej spirans glans för ros skull gafs i handen,
Den ej blott tung, men ock förförisk är.
Hon tände i mitt inre tvedrägtsbranden,
Dess gnistor kallas menskliga begär.
Ifrån den ordning, himlens lagar skrifvit
Inom mitt bröst, ty värr! jag stundom vek,
Och derför nu en skröplig kung jag blifvit
För dessa mina undersåtar blott en lek.
Nu till att tigga dem i stället bringas
Min stolta själ, ack! i sig sjelf så svag.
Att förödmjuka sig mitt hjerta tvingas
Och deras sällskap söka plågans dag.
Ty blott bland friska sjelf man frisk kan göras
Och bland de glade glädjen återfå.
Välan, till er min själ vill återföras
Ifrån den dårskapsväg, hon vandrat på!
Tag mig emot, tag mot er forne konung!
Den stolta menskan till ert sköte slut!
Ack, låt som bi’t mig suga helsans honung
Ur edra väna sköten hvar minut!
Kom blomma röd och purpra bleka kinden,
Att helsans färg på nytt må pryda den!
Kom balsamdoft och smyg dig in med vinden
I detta bröst och gör det friskt igen!
Du höga gran, som står så rak och hviftar,
Lär min gestalt att åter upprätt gå!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
