Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - Den första månskensqvällen i Eden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvilka punkter der på hvalfvet glittra!
Gick då solen att sig söndersplittra
Emot bergens hårda marmorhall?
Se, de nalkas, se, de högre stiga,
Dessa stjernor, hvilka natten viga,
Under klang af dagens återskall.
Aftonrodnad! se, din krona bleknar!
Flydda dag! i spridda strimmor tecknar
Du ditt liv som dör i mörkrets svall!
Myrtenträdet står så tyst, ej böjer
Sig det minsta blad. Der borta plöjer
Svanen långsamt genom vassen ned.
Hvilka vexlingar af skilda timmar!
Der ej dagens öga mera glimmar,
Hunger natten ut sin stjerneked.
Ingen återglans af ljusets strålar
Öfver källans spegelglas sig målar,
Der nyss qvällen gloria kring sig spred.
Men hvad är, som nalkas bortom bergen?
Detta klot i blanka silfverfärgen,
Är det soln, som tändt sin serla-glans?
Har hon tvättat guldet från sin panna
Och vill öfver nattens himmel stadna
Med ett mildradt sken? Vid stjernors dans
O, hur skönt det hvita anlet blänker!
O, hur svalkande ur locken stänker
Daggens perla på hvar blomsterkrans!
O, hvem njutor denna nya prakten
Af ett skådespel, som englavakten
Skulle ljusa ut Eden lund?
Hvilket öga upp till höjden blickar
Och sin tanke till det upphof skickar,
Hvilken knöt till samman denna rund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
