Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - Saknaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Saknaden.
En svartklädd skepnad öfver jorden skrider,
Beständigt ser åt fjerran, fjerran land.
Den vandrat har se’n forna, gråa tider,
Den evigt vandra skall på jordens strand.
Ett dystert sorgflor ned till medjan hänger.
Dess anlete så blekt, som månens, är,
Och suck på suck ur häfda bröstet tränger
Och liljekinden tårens dagg beklär.
Hon dag och natt kring dal och fjellar tågar
Och sorgligt ljuf uppå hvar dödlig ser.
Hon på hvar hydda slår, bedröfvad frågar:
»Finns väl min hulda älskling här bland er?» –
»Han finns ej här.» – Då upp hon floret lyftar
Och ser förkrossad emot himmelen
Och suckar djupt, slår ögat ner och snyftar:
»Jag tänkte finna honom här igen»,
Och åter vandrar hon kring byar, städer,
När vintrens sol i frusna böljan drar,
När vårens duk den glada ängen kläder,
När höstens storm i gula löfven far.
Och öfver allt, kring skog och fjell och dalar,
Hon ropar öfverljudt sin älsklings namn,
Med träd och berg och vilda floder talar:
»Ack, hafven I min älskling i er famn?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
