Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - Morgon och afton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dunklades sorgligt hans leende öga:
»Evigt dem båda jag älska då skall!»
Och med en ljungande blick mot det höga,
Svor han den ed under stormarnes svall.
Derför hvar morgon den äldsta vid stranden
Nalkas hans stolta och eldiga gång.
Henne han kysser i vaknande branden
Under de qvittrande fåglarnes sång,
Vandrar med henne i rosiga marker,
Leker med lockarnes gyllne behag,
Binder mång’ krans i de hviftande parker,
Talar med henne om barndomens dag.
Och när på skogarne hvilar sig qvällen,
Då till den yngsta han vänder sin stig,
Der hon bland dalar och blånande fjellen
Suckande upprest en hydda åt sig.
Der på en hviskande harpa han spelar,
Lyssnar med henne på böljornas gång,
Mildt hennes kärlek och smärta han delar,
Under den trofasta turturens sång.
En gång, det sägs, skola systrarna enas,
Smälta i hop till en endaste själ.
Kärleken skall genom pröfningar renas,
Bjuder se’n tiden ett evigt farväl. –
Vill du väl gissa, hvad ynglingen kallas?
Solen är han, med det guldgula hår.
Är han din älskling? -. Ja, allas, ja allas;
Ty hvarje barm för den ynglingen slår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
