Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - Balsaminen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Balsaminen.
Det prunkande slottets balkonger försmår jag,
De stolta terrassernas grefliga bädd.
I backstugans fönster som bondpojke står jag,
Helt enkelt i grönskande vallmarsrock klädd.
Mitt anlet är brunt som den solbrända rutan,
Tulpanernas smink kan jag vara förutan.
Här fader och moder och förfäder föddes
Och hela mitt slägte från led och till led.
Af samma ohyflade björkkäpp de stöddes
Sin lefnad igen om på urgammal sed.
Den fostrande mull, som dem närde i lifyet,
En moderlig graf åt dem alla har gifvit.
De nådiga blickar från höghetens öga,
Från guldsmidda händer den flyktiga vård
Min känsla, mitt hjertelag röra så föga.
Långt hellre jag tjenar hos bonden å gård,
Der ära och tro och ett redeligt sinne
Än växa som blommor i bröstet här inne.
Blott en gång den äran jag egt i min lefnad
Att nådig grefvinnan få kyssa på hand.
Hon kom för att se på vår spånad och väfnad
Och, såsom hon sade, förströ sig ett grand.
Se’n gunstigt hon smakat en bit af vår kaka,
Hon täcktes mig klappa på kind och på haka.
»Du arma, som fått på din lott uti verlden
»Att stå i en koja och träla din tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
