Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - Landtqväde till en vän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och känslorna blifva så veka och ömma,
Och tankarne flyga och tårarne strömma,
Och gåtan är funnen af lifvets mystère
I honom, som varit, förblifver och är.
Ja, lycklig är du, som från stadslifvets buller,
Får ila till stillhetens trefliga trakt.
I verlden ej mera du gör någon kuller,
Om ej öfver svällande tufvornas prakt.
Du stiger, men endast till halmdråsens höjder,
Du sjunker, men endast i famn af de fröjder,
Som vinka i dalar och blommande tjäll
Och räcka från morgonens gryning till qväll.
Och stadnar se’n kärlekens gud vid din koja,
Låt vara som Bias, med staf och med säck,
Ju mindre med grannlåt han smyckar sin boja,
Dess mer är han älskelig, ljuflig och täck.
Rödblommig och glädtig och rak såsom furen,
Okonstlad och enkel som sjelfva naturen,
I famnen dig springer en maka så huld,
Och fliten allena är allt hennes guld.
Nu börja de surrande rockar att spinna
Och ypperlig grädda i bunkarne står.
Nu stiger man upp klockan fyra, att hinna
I kapp med den lifliga, verkande vår.
Och väfstolar smälla och gåsungar kläckas
Och fårena klippas och hönsena stäckas.
För bistocken enruskor ställas i rad
Och gödkalfvar skickas hvar vecka till stad.
Hvad vimmel af grisar, som sno som hin håle
Och knutarne fnysande löpa omkring!
Ostburen med galler är stäld på sin påle,
Ej skatan får smaka deraf någonting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
