Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - Vårjournal. 1. Lärkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1.
LÄRKAN.
När vårsolen kommer och skimrande vingar
Bland guldskyar vifta från morgon till qväll,
Af foglar, som sjunga, mest tjusande klingar
Den tidiga lärkan i luftrymdens tjäll.
Knappt solranden gryr, förr än muntert hon spelar,
På vaggande vingar än sänkt och än höjd.
När middagen nalkas, små frökorn hon delar
Åt barnen på tufvan med moderlig fröjd.
Fast lyftad från jorden, försmår hon ej henne;
Helt olik den trotsiga örnen i sky.
När stjernorna sluta i ringdansar denne,
Nöjs lärkan att prisas af barnen i by.
Med sången den idoga åbon hon kallar
Till tegarne ut, att dem plöja och så,
Och tärnan, som hjorden i barrskogen vallar,
Att lyssna till klangen högt upp i det blå.
Och allt som hon sjunger, så bortsmälter drifvan
Och bäcken blir varm öfver isbelagdt bröst,
På majfälten blomma hvitsippan och vifvan,
Och frigjorda vågorna höja sin röst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
