Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - Slädfarten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som skuggan af skyn öfver sipphöljda slätter
Lätt sväfvande flyr undan stormarnes sång,
Så öfver de snötäckta fälten jag sätter
Vid bjellrornas klang och min trafvares språng.
I släden så mjukt som i vaggan jag hvilar.
Ej löpa så vindsnällt de hvinande pilar,
Som jag, der jag ilar.
Knappt ögat med blicken kan följa min gång.
Hej, hvad det går raskt förbi nickande granar,
Dem norrskenet flamma med purpur beströr.
Hej, hur i en blink uppå skaren jag banar
Mig väg öfver klipporna fjellet uppför,
Der högt uti luftrymden hafsörnen svingar
Och skogsharen slår sina lofvar och ringar
Och bergshällen klingar
Sitt eko, hvars ljud uti dalarne dör.
Du flod, lägg dig ner, och i gnistrande flingor
Jag kör öfver nacken i flygande lopp.
Du fåle, sträck ut dina löddriga bringor;
Till solen, till stjernorna flyga vi opp.
Se’n störta vi åter i dalarne neder,
Att snäckan mot klipporna eldgnistor breder
Och drifvorna sveder.
Holla! skynda på uti hurtigt galopp!
Hvar är jag? Vänd om! Se, der glittrar en stjerna,
Bak snöhöljda skogen hon vinkar och ler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
