Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Månförmörkelsen (Kära måne, håll)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Har jag ej besjungit dig
I kalendrar och Kometer?[1]
Skyddat dig på nattens stig
Båd’ för otack och förtreter?
Prisat, ja för hvarje man,
Dessa horn, du bär i pannan,
Stora, att ej någon annan
Mer än L. dem bära kan?
Men så säg då orsaken,
Hvarföre så mörk du blifvit?
Tyst, jo tyst, jag anar den:
Ödet dig en fru har gifvit,
Hvarpå skönhet allt har hvälft,
Som är rätta himlaljuset;
Hon är herre uti huset,
Du blott förklä’ åt din hälft!
Friskt om dagen i den blå
Himlasalen hon sig svänger;
Men, när natten kommer på,
Hornena hon på dig hänger.
Stackars måne! tänk, om nu
Samma lott i qväll mig händer
Och, förr än din glans du tänder,
Jag får horn precis som du!
Måne! ej min sköna mer
Åt ditt skimmer jag skall sälja.
Den, som ej likt ugglan ser,
Må ej nattens sköte välja.
Nej, i röda strålars svall,
I de grönbetäckta lundar,
Der med vällust dagen blundar;.
Jag min flicka söka skall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
