Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De fyra åldrarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon den enda är af alla,
Som vi dyrka och åkalla.
Hvad hon älskar, älska vi.
Hvad hon afskyr, afsky vi.
Men en tid och än en annan,
Och ett sorgmoln breds kring pannan,
Tårar strömma; ty ej mer
Huldgudinnan mot oss ler.
I ett annat nät nu fången,
Hennes kärlek bort är gången.
Eder, löften, dem hon tömt,
Allt, ack, allt är gömdt och glömdt.
Nu man i förtviflan fattar
Fjädern och åt Febus skattar,
Gjuter ut sitt rimmeri
I en gråtmild elegi,
Lofvar att i böljan sluta
Eller sig för pannan skjuta
Eller ock att genast ta
Flykten till Amerika.
Intetdera af dock blifver;
Ty till freds man snart sig gifver,
Tager verlden, som hon är,
Och blir andra gången kär.
Fram till altaret man föres,
Fingret in i ringen köres,
Svarar ja! så hes och däst.
Nu man fästad är och läst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
