Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barndomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Barndomen.
Mången har sjungit om barndomens dagar;
Jag vill ock blanda i kören min stämma.
Hvem mins ej vårens förtrollning ännu?
Lång är den tid, då vårt hjerta blott klagar,
Sorgernas tårströmmar fröjderna hämma.
Barndom, hvem lyckliggör själen? Jo, du.
Vaggan jag skådar, der lockiga barnet
Först sträckte armarne ut öfver verlden,
Först emot himmelens stjernor såg opp.
Lätt, som på vågen det gungande flarnet,
Var då på tidshafvet jollrande färden,
Drefs än ej fram mellan fruktan och hopp.
Än var det dröm blott i lefnadens sprittning,
Aning, må hända! Men undan vek dimman,
Sol kom på fästet af barndomens dag,
Tanken tog känslan allt mer i besittning,
Natten vek fjerran för ljusnande strimman.
Ack! men förbi var med drömmens behag.
Lyckliga ålder, o, dröj med ditt minne
Ännu i lång tid med solglans här inne,
Värm du mitt kalla, mitt isnande blod!
Strö än en blomma af tjusning i lifvet!
Låt på dess ingång och utgång stå skrifvet:
Du blott det himmelska renast förstod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
