Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korsvägen eller det opåräknade mötet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag såg mig om; men karlen var försvunnen.
Jag häpen stod, mitt hufvud gick omkring.
På vesterns sky var solens glöd förbrunnen,
I öster glänste stjernors silfverring.
En ensam fjäril vilse flög bland träden.
I gräset stämde syrsan sina qväden.
Och när och fjerran nattens tystnad rådde,
Ett ensligt ljus tvärs öfver skogen brann.
Den öppna planen snart jag åter nådde
Och Karlmarks trappa uti blinken hann.
Der vid ett glas jag satte mig att hvila.
I löfven hördes flägtar stundom ila.
Och mer och mer det dunklades på fästet.
Gent öfver viken månen hufvu’t stack.
Än hördes fogelns gälla pip i nästet,
Än tossans tunga hopp, än ankans snack.
Nu blef det tyst, så tyst, att grant mitt öra
Förmått att stegen af en ljusalf höra.
Då klang en ton från bysten, underbarlig.
Högt spratt jag till af häpnad och af fröjd.
Den glädtig var; men också djupt allvarlig,
Som om han sprungit fram ur ljusets höjd.
En eldröd blixt for genom himlarunden
Och trädens kronor skakades i lunden.
Först anslag, löpningar till melodier,
Så harmoni med fullaste musik.
Ur Bellman togos stundens fantasier,
Han, olik alla, endast sjelf sig lik.
Nu en ackord slogs an, ur hjertat gången,
Och så i midnattstimmen lydde sången:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
