Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korsvägen eller det opåräknade mötet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Modigt jag drack den ut.
Nu är med plågan slut.
Ej mera bunden vid stoftet en flygtig lifsminut,
Högre verldars ljusa sfer
Mig bär.»
»Ha, det är Raab! – hans väl bekanta stämma!»
Jag ropade, utom mig utaf fröjd.
Ej längre jag förmådde tåren hämma.
Nu föll ett stjernskott ned från fästets höjd.
Hvad ser jag vid dess glimmer? Just den samma,
Som nyss på vägen med mig gick att glamma.
Jag sträckte famnen ut att till mig rycka
Det dyra föremålet för min syn;
Men tomma luften blott jag gick att trycka,
En flygtig dunstgestalt vid himlens bryn,
Som utaf månens sken sitt färgspel lånar,
Till dess han åter sjunker ner och blånar.
Och länge drömmande jag gick i natten,
Då hanens morgonsång klang öfver skog.
Från öster spreds uppå de lugna vatten
Ett gyllne sken, som ytan öfverdrog.
Steglitsan vaknade i lindens krona
Och öfver fälten hördes lärkan tona.
Och mer och mer föll skuggan ner till marken,
Och rosen återfick sin purpurfärg.
Den friska vestan lekte om i parken
Och strålande af eld stod hvarje berg.
Ur mossan kröpo humla, bi och fluga
Att af den fallna honingsdaggen suga.
Och solen rann vid tusen foglaröster
Så klar upp öfver skogens gröna krans.
Helt purpurstänkt var himmelen i öster,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
