Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fråga och svar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kom så en yngling med guldgula lockar
Leende fram utur skogens snår,
Märker, huru en flicka sig bockar
Ned öfver källan, som spegelklar står,
Hör, hur hon suckar, ser tårarne rinna,
Ställer sig bakom vid källsprångets rund,
Skönjer, hur glödande rosor brinna
Uppå den skönas leende mund.
Flickan då blickar på glasets yta,
Skådar hans bild i lågande brand,
Och hennes tårar än stridare flyta
Ner på den samma i vågornas rand.
»Skönaste bild der i djupet, som blinkar
»Mot mig, kom opp ur ditt skummiga hus !
»Ha! jag tror re’n mot mig du vinkar
»Allt mera skön uti spegelens krus!»
»Ack! liksom jag, har du purprade kinder,
»Läppar så röda, som hafvets korall.
»Löjet med längtan din blick sammanbinder,
»Skön liksom stjernors klara kristall.
»Ha, jag förvånas, du blinkar och myser!
»Lockiga bucklor kring axlarne ner
»Falla. Du nickar. Se, ögat det lyser.
»Ack, huru ömt uppå mig du ser!» –
»Skönaste okända, svärmande flicka!
»Låt din mysande rosenmund
»Nalkas min mun och ditt guldöga blicka
»Ljuft i mitt öga på källvågens rund.
»Då skall ditt hjerta hugsvalelse finna.» –
Flickan hon böjer sitt hufvud ner,
Och i det samma kyssarne brinna,
Tusende suckar ur bröstet hon ger;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
