Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Salomo och hans narr Markolfus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Markolfus sig bugade neder till jord,
Och så inför konungen föllo hans ord:
»Högst klageligt är, att din glädje försvunnit,
Då knappast en fjerndel af året förrunnit.»
»Du har ju ett lifgarde?» – »Visst har jag det!» –
»Ja, då vill jag föreslå ers majestät,
Att skicka och hemta ett lass utaf tärnor,
Så smärta som palmer, så fagra som stjernor.» –
Kung Salomo genast sin fältmarskalk bjöd,
Att dela åt manskapet bränvin och bröd,
Med matsäck på vägen och gage i pungen,
Se’n hemta sextusende jungfrur åt kungen.
De ryttare hurtigt sig satte till häst,
Pukslagare, löjtnant och doktor och prest,
Och genom mång’ länder de ryttare drogo,
Och, hvarest de kommo, promt flickor de togo.
De ryttare gingo för kungen att stå,
De månde med magt uppå sköldarne slå:
»Sextusende jungfrur vi hem till dig föra.
Säg, ska vi dem in uti sängkammarn köra?» –
»Kör in dem,» sad’ kungen, och vände sig om,
Och hastigt en svärm in i kammaren kom.
Som flugor om sommaren surra i taket,
Så surrade jungfrur omkring i gemaket.
De tärnor, en bländande, liljehvit tropp,
Tropligtigast passade konungen opp.
De spelade med honom kille och vira,
De gingo med kransen hans krona att sira.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
