Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mästermannens bröllop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De kärngar allt nyste, betackande sig.
»Vi våga ej, farsgubbe, komma till dig.
Helt tätt förbi galgen den skogsvägen går,
Och sjelfve den lede med trollen der rår.»
På himlen allt släckas de tindrande ljus
Och granarna knarra för nattvindens sus.
Nu mästerman galgbacken vandrar förbi.
I hvirflande töcknet hörs gastarnes skri.
»Välan, då ej någon vill blifva min gäst,
En skyller på prygel, en ann’ på sin häst,
Jag bjuder er samtlige gastar och rå
Till bröllop, hvad fattig mans hus kan förmå.» -
Från toppen af galgen det nickar så gladt.
Från stupstocken hörer man gälljudda skratt.
»Vi komma, vi komma till dig i ditt hus
I morgon, då midnatten tändt sina ljus.»
Nu mästerman blifver så modig i håg.
Till stugan han gångar. På backen hon låg.
Han kastar sig ned på sin bädd utaf strå,
Då månde hans Lisken fram till honom gå.
»Och hafver du bjudit till bröllop, o Sven?» –
»De högsta i socknen jag bjudit, min vän.
De lofva att komma till oss i vårt hus
I moron, då midnatten tändt sina ljus.»
Och Lisken allt stökar den helaste natt.
Hon fejar sin gryta, hon tvättar sin katt.
Hon skurar sin fållbänk, hvart bord och hvar stol
Och häktar se’n på sig sin helgedags-kjol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
