Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den siste fosforisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den siste fosforisten.
Hvem är den magra, gängliga figuren,
Som vandrar der med så högtidlig gång?
Hans tvenne ögon stå mot stjernazuren,
Hans öron lyssna städs till sferers sång.
Han ser ej framför sig. Han vet ej vägen.
Dock oförsynt han framåt stiger på.
Hvem månde det väl vara? Oss det sägen,
I konsterfarne män utaf hans skrå!
Jo, veten, söner af den svenska jorden!
Det är den siste fosforist i norden.
Uppå hans panna hvilar mörk förbistring,
Som på ett bokskåp hundraårigt dam.
I glesa locken hviner trånans flistring.
Ur bröstet hvälfva lavasuckar fram.
Hans tröja hopsydd är af tusen lappar
Från Indien, Island, Roma, Grekeland.
Af glas har västen fosforsprängda knappar.
Kring benen bölja hafsfruns perleband.
Bredt slokande på hjessan hänger hatten,
Som fordom öfver kaos svarta natten.
Hans gång är meter. Mägtigt fosforbarmen
Sig häfver i ett stolt febuseri.
Ett mannskript han håller under armen.
Rakt vägen styr han till ett tryckeri,
Att der sin skaldeklang till julen trycka
I en kalender, prydd och himmelsblå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
