Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mollbergs filosofi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bara bekymmer en dödelig följa.
Barnet i vaggan ju gråta man hör,
Ungdomen kärlekens marter förfölja,
Mandomen sig uti mödor förstör.
Nej, en pistol mitt bekymmer skall sluta...
Pelle, för tusan! Hvad? Är du re’n här?
Bravo! du fick det väl utan att pruta?
Här, tag en snaps för ditt myckna besvär!
Lefver än farbror på Hamburg? – »Han lunka’
Mellan två bålar så trinder och tjock.» –
Nå, än bror Movitz? – »Han satt der och klunka’,
Öppnade jemt på sitt knarrande lock.»
Säg, hvad är klockan? – »Hon klämta’ nu fyra.
Solen re’n lutad mot vågorna går.» –
Pelle! för dig jag vill edligt bedyra,
Aldrig din Mollberg mer skåda du får. –
»Ner uti porten jag skåda’ en fänta.» –
Nå! kära Pelle, hur såg hon väl ut? –
»Vacker och välväxt.» – På dörren vi glänta...
Kanske hon kom för att skåda mitt slut.
Nå, ta mig tusan! god’ qväll, kära Ulla!
Kom och tag afsked af Moll berg, din vän!
Se mina kinder af tårar helt fulla.
Döden mig nalkas. – Pistoln, ser du den?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
